Stort steg.
Ibland går tiden så fort att man inte känner av livet förrän man står i vägskälet. Jag känner av livet väldigt mycket just nu, det mesta på gott och en del på ont. Jag kan inte vänta tills jag får flytta och samtidigt är jag lite rädd. Men det hör nog till. Jag släpper mycket i mitt liv, min lägenhet, mitt jobb. Men å andra sidan så finns lägenhet och jobb kvar i Sverige. Jag vill flytta nu, samtidigt så suger jag ut varje minut i min lägenhet och drar mig till sista sekunden att packa. Jag lämnar vänner och familj, en del vänner som jag trodde jag var närmre, som jag förlorat en bit av. Det gör mig väldigt ont för jag trodde det var mer än så. Vänner som visat sig vara närmare än vad jag trodde. Min ena bästis lämnar jag i Stockholm och min andra tar jag med mig. Min mamma och pappa kommer jag sakna mest av alla. Och syster yster såklart, även om jag tror vi kommer träffas mer nu än förut.
Jag kommer sakna min trygghet, min vardag, mina rutiner. Men jag kan inte vänta att bryta mig loss från dem och skaffa mig nya, med dig. Jag kan inte vänta. Jag hoppas att det blir det bästa jag har gjort. Jag är lycklig att det är med dig.
